Tomtenissar och sånt

Midnatt råder.
Fast det är inte så tyst.
Och snön ligger inte vit.
Och det är inte ens midnatt.
Men i alla fall.

Solen strålar.
Sånt gör en glad.
Miljoner saker på att göra listan.
Det är jobbigt att vara ledig.
Men solen skiner.
Så jag är glad.

Och älskar folk som kan göra saker åt en.
Och som kommer på roliga affärsidéer.
Jag tycker inte om att göra nedanstående, och nu finns det folk som kan göra det åt mig! (Ska bara få råd att betala dem först!)

*Springa runt och leta rätt på varor *Stå i kön till kassan *Försöka packa allt i bilen *Eller montera allting smidigt och på rätt sätt

Måste sluta.
Ska springa runt och handla grejer på lunchen.
Och göra alla ovanstående punkter.
Förutom att jag inte har någon bil.
Montering har redan skett.

Visste att det var en dålig idé att ta högklackat på mig idag.
Är oftast en dålig idé.

Kan någon buda hit mina sneakers?

Gläns över sjö och strand och hej tomtegubbar...

... men oj vad längesedan jag skrev något här. Tänker inte ens påbörja någon sorts redovisning eller förklaring.
Dels för att den antagligen är rätt tråkig.
Och dels för att jag inte behöver.

Dock närmar sig snart julen.
Och jag behöver vara ledig.

Jag behöver sitta i ett tyst rum och bara inandas dofter från hyacinter.
Och se hur stearinljusen kastar skuggor på väggen bakom tv:n.

Jag behöver sol.
Och värme.

Och lediga dagar.

Jag är trött.
Helt enkelt trött.

Och julefriden kan helt enkelt bara inte infinna sig.

Over and out.
Återkommer snart.

Jag blev trött bara av dessa små rader.

I swear I'll drive all night just to buy you some shoes...

Behöver shoppa.
Dels för att ja, shoppa, det säger sig själv.
Och dels för att jag fryser ihjäl.

Vart tog sommaren vägen?

Tänker bli inspirerad av Jane (se bild ovan).
Och handla, handla, handla.

Behöver verkligen:
Kappa
Stövlar
Parkas

Behöver nästan lika mkt verkligen:
Mössa
Vantar
Kjol
Blus
Jeans
Kavaj
Kofta

Ps. Titeln ovan beror naturligtvis på att jag ikväll ska se honom livs levande live. Och är mäkta glad för det.

Kom...

..bara på att jag önskar att Sandvikens Smältostvägen låg ungefär vid Odenplan.
Skulle vara väldigt praktiskt.
Och väldigt mycket kärlek.

Kan någon fixa?

Ps.

Prag är vackert.

Och ölen är billig.

Men oj...

... har jag gått och blivit mörkerdeppig?
Konstigt?
Inte alls.

Det är faktiskt snart november.
Det var faktiskt väntat.

Ge mig solljus nu.
Jag har redan glömt bort att det var en fantastisk sommar.

Tur att Dolly kommer till Sverige.

Arg

Nu får det vara nog.
Har inte nämnt ett knyst om ministerskandaler.
Övriga skandaler.
Allmänna skandaler.
Eller vad man ska kalla allt.

Men nu börjar det bli riktigt larvigt.

Hur många av svenska folket har inte anlitat barnvakt någon gång?
Hur många tonåringar har inte det som en extra liten inkomstkälla under högstadietiden?

Och så fjantigt att kalla det för barnflicka istället för barnvakt.
Och hur många av de som ringer efter barnvakt ibland ringer samtidigt och frågar skattemyndigheten hur de ska göra?

Vad vill vi har för politiker egentligen?

Larvigt.
Sluta nu.
Nu.

New York i vinterskrud

Kom på en sak till.
New York under hösten var planen.
Eller drömmen.

Hursomhelst.
New York är alltid planen.

Och det verkar inte som om tiden.
Eller för den delen pengarna.
Räcker till nu under hösten.

Men kanske i december?
Det är väl inte så tokigt?
New York innan jul.
Eller under nyår får bli planen.

Om inte palmerna lockar mer...

Ursäkta att jag...

...nästan bad om ursäkt nyss.
När jag i nedanstående inlägg nästan tyckte att jag borde säga ngt om varför jag inte bloggat.
Skrev ngt om trötthet.

Sjukt.
Jag får ju inte betalt för att blogga.
Skulle ifs vara trevligt om det vore så.

Och det är definitivt ingen som bryr sig.

Så.
Kom bara att tänka på det.

CHLOE BOOTS

Ok.
Vaknade upp ur "redigering av motioner"-dvalan.
Iaf i typ 2 sekunder.

Vill vara så här fab.
I snygga boots.
Men klackarna är ju bara så obekväma.

Och att skorna är snygga beror ju naturligtvis också på Sienna.

Köp orginal här.
Eller kopia här.

Att funderar över skor tar kraft.
Så.

Nu tillbaka till dvalan.

Mondayblue...

...eller inte riktigt blå.
Är jag nog.
Mer måndagstrött.

Enligt bloggandet så har jag nog varit det ett tag.
Och kommer nog fortsätta med det också.
Känns som ett bra beslut.

Over and out tills jag vaknat igen.

Det är iaf mysigt med massor av stearinljus i mörkret...

Och vilken glädjens dag...

Min egna boss ska nu bli Stabschef hos Statsministern.
Jag är hur stolt och glad som helst.



Han blir ju typ Leo.


Bara en sådan sak.

Cut the crap...

... är ett väldigt fyndigt namn på en frisörsalong.
Givetvis finns det en sådan salong på kära söder.

Hursomhelst.
Jag gick inte dit.
Men jag klippte mig i alla fall.

Fick så att säga bort the crap.

Jättekort på vissa ställen nu.
Men hon blidkade och tjusade mig med att säga att jag har rockstar utstrålning.

Och jag menar, efter en sådan kommentar så får ju frisören givetvis fria händer.

Rekommenderas varmt.
Både att få bort det risiga sommarhåret samt att besöka fin hårsalong som säger fina saker.

Ja.
Jag vet.
Jag är lättsåld.

He is back

Calle är tillbaka.

Stort.

Over and out...

...det är klappat och klart.
Fredrik är statsminister.

Och om möjligt, så är bomullen ännu mjukare i magen.

80 dagar, 9 timmar, 6 minuter, 35 sekunder

Påbörjat organisering i kalendern.
Men tröttnade efter en minut.

Gör det med det mesta just nu.

Ska jag gå bakåt?
Framåt?
Eller till höger kanske?

Ja.
Ja.

Såg dock att det inte är långt kvar till julafton.

Hick.

Jag hinner inte andas.

"Sen låg jag och skrek på hjälp i en halvtimme"

Stackars, stackars min vän Otto.
Vill gärna vara hans vän iaf.

Hoppas han mår bättre nu.

Blåa, inte heta

Förresten.

Såg ut som en clown.
En gravid clown.

De måste ha sytt dem fel.
Passade liksom inte min kropp.
Skumt.

Behöver nog inte säga mer.

Blåa, heta

Nya jeans.

Skitsnygga.

Kan inte andas.

Mozartskulor som vapen?

Snälla.
Låt inte SD och gänget ta den här frågan nu.
Så att de kan vinkla den till att det handlar om något som det egentligen inte handlar om.

Nedläggningen av operan i Berlin alltså.
Det måste bli en debatt där den liberala kulturen står mot extremisterna.
För det är just den liberala kulturen som är hotad.
Inget annat.

Och gör inte som Greider.
Som påstår att konst inte får provocera.
Att provokationer för provokationens egen skull inte har något värde.

Men är det inte det konst oftast handlar om?
Självfallet var det så att Mozartsoperans huvudsyfte var att provocera fram en reaktion bland publiken då den sattes upp på 1700-talet, för annars hade scenen inte inkluderats.
Det säger sig självt.

Yttrandefriheten bygger på mångfald.
Allt är inte bra.
Men mycket är det.
Och all mångfald behövs.

Men diskusissionen måste träffa rätt.

Hallå?

Vad har hänt?
Solen skiner.
Och skiner.

Jag försökte ta på mig min söta stickade mössa häromdagen.
Försökte frambringa den mysiga höstpromenad känslan.
Strosa omkring på söder med en varm choklad to go i handen.
Försökte dessutom ha på mig min älskade skinnjacka.
Jag hade platsat i gänget ovan med den.

Men.
Flyter bort av svett ju.

Ja.
Jag vet.
Jag älskar solen egentligen.

Men vill ha det i kombination med typ 10 grader i luften.
Lagom kallt.
I lagom Sverige.

Och nu har jag dessutom köpt gummistövlar.
De är väldigt varma får jag meddela.

Det är mycket nu…

Förutom den allmänna privata funderingen bland kollegorna om vart man själv kommer att hamna jobbmässigt. Surras det dessutom om Mauds begäran om hälften av ministerposterna till tjejerna. Och det surras även i tidningar, och allmänna tyckare passar på att tycka.

Så.
Även här kommer lite mer tyckande.

1. Visst vore de bra att se fler kvinnor på toppen. Men inte som ett egenvärde, inte för att de kvoteras in, utan för att de tagit sig dit. Kompetens sitter inte i könet och borde inte heller anses göra det.

2. Att efterfrågas på grundval av sitt kön är inte bättre än att uteslutas på grund av sitt kön. Viktigt.

3. Och nej, en jämn könsfördelning utesluter inte kompetens. Det menas inte. Men frågan är kanske även huruvida en ojämn könsfördelning måste inbegripa informell könskvotering och inkompetens?

Bloggaren Louise påpekar även att Maud lika gärna skulle ha kunnat utbrista att nu ska vi tillämpa rätt kompetens på rätt plats. Och mena det. Riksdagen ser ut att vara jämnast fördelat mellan män och kvinnor någonsin.

För mycket snack om kön nu.
Lyssnar på Dixie Chicks ett tag istället.

Grym tjej

Makalös unge.
Snacka om talang.

Ja.
Jag vet att äckligt talangfulla ungar kan bli otäckt.
Men det går inte att komma ifrån.
Fasen vad hon rockar i andra låten när hon gör Janis här.

(Kolla in sparken).

Och jag är inte ett dugg avis.

Fina fina människor finns det...

Gårdagens bästa var helt klart den fina farbrodern.
På 100-höjdare.
Tänker på honom nu med.
Och vips så blir världen mycket bättre.

Vill hälsa på honom.
Vill på bilutflykt.

Otto Hjelm.
Here I come.

Nyp, nyp i armen

Ja, det är sant även idag!

Ska jag kanske också vara brunett?

Ngt måste iaf göras med håret.

Hur bra är inte Linda Skugge?

"Om jag var politiker skulle jag inte kunna låta bli att vara för ärlig och cynisk. Till alla pensionärer som gnäller om låg pension skulle jag till slut säga med hög röst: Och vem tvingade dig att stanna hemma med barnen i 13 år? Du hade liksom ett val som yngre. Men du sket i det.

Och till alla exceptionellt gnälliga unga människor som klagar på att det inte finns några jobb skulle jag säga: Du hoppade av gymnasiet och tror att det ska finnas jobb, är du helt dum i huvudet eller? Du gick nån sketen kulturlinje på gymnasiet och nu tror du att det ska finnas jobb för dig. Please, lite verklighetsförankring tack.
Och till alla sjuka skulle jag säga: Ja men varför har ni inte tagit privat sjukförsäkring? Hur kan ni vara så naiva att ni tror att pappa staten ska finnas där för er? Det går liksom inte till så. Det enda man vet säkert är att man alltid är sin egen lyckas smed. Punkt.

Det vill säga: vad är bäst, en gedigen utbildning från Handels eller "skrivarlinjen"? Varför förstår inte människor att man redan från unga år måste ta ansvar för sina egna liv, vilket innebär utbildning och privata försäkringar.

Jag blir helt galen på detta curlingsamhälle där staten curlar vuxna människor så att alla blir helt handlingsförlamade och tror att det ska finnas bidrag där för dem så fort nånting händer. Trots att ni är vuxna så låter ni som pubbeungar som gnäller "men vi har ju ingen lokal". Det är klart att det inte finns några jobb eftersom samhället består av några slags jättebebisar som inte kan ta hand om sig själva eller göra egna vettiga val. Livet handlar INTE om att förverkliga sig själv och sån bullshit, det handlar om att försörja sig själv och sin familj."

Läs hennes krönika här.

Och bomullen i magen har aldrig varit så mjuk

Ögonen har torkat.
Den inkletade mascaran har nästan skrubbats bort.
Benen vinglar fortfarande.
De är tunga.
Hela kroppen är tung.
Tröttheten drar som ett tungt stråk över hjärnhinnan.
Men den mjuka glädjen lägger sig som bomull i magen.

Kliandet i huvudet fortsätter.
Med krökta fingrar snurrar jag en hårslinga om och om igen.
De slitna topparna fastnar i de nedbitna nagelbanden.
Och nervöst fortsätter jag skrapa på det lilla såret som inte försvinner på kinden.

Jag har vaknat upp.
Kan inte riktigt sova.
Adrenalinet pumpar och kroppen vill ha socker.
Öppnar kylskåpet gång på gång.
Det finns ingenting att äta.
Lyfter bort en rutten ostbit från den tomma äggkartongen.
Skafferiet lyser lika mycket det med sitt tomma innehåll.

Rastlöst börjar jag vanka av och an.
Ögonen drar sig igen till den överfulla tidningshögen.
Månadens papperssamling skriker retsamt genom att envist välta omkull vid blotta anblicken.
Blinkande försöker jag ta in innehållet i DN.
Ögonen saknar skärpan.
Sviterna av den rinnande mascaran gör sig fortfarande till minnes.
Skär mig när jag bläddrar för fort.
Det tunna tidningspapperet letar sig in i händernas skorvlighet.
Jag märker det inte ens.
Blodet kletar sig på örngottets slappa kanter.
Kudden har för länge sedan letat sig ur.
Sängen har överbelamrats av sladdar, datorer och tidningar.
Orkar inte förflytta mig mer.

Nyheterna rullar om och om på tv:n.
Upprepande som ett rapande trampar programledaren igenom vad som hänt.
Öronen spetsar sig.
Försöker sorla bort suset.
De eviga skriken och sångerna som fortfarande ekar i det tomma.

Hjärnan reflekterar.
Signalerna når kroppsdelarna.
Och bomullen i magen har aldrig varit så mjuk.

Vi vann.
Vi gjorde verkligen det.

Oj, som vi har väntat på detta...

Jaaaaaaa!

En helt otrolig känsla.
Kan inte säga mer nu.
Fortfarande för mycket att smälta.
Gårdagskvällen var obeskrivlig.

Lycklig.

Näe

Idag är det nog lite synd om mig.
Jo men visst.

Kan inte äta.
Blir trött av att inte äta.
Måste orka.
Bara några timmar kvar.

Sjukt sugen på strips.
Men det svider i magen ju.

Får försöka få ner en klunk till av blåbärssoppan.

Och håret måste göras något åt.

Mycket kan man fundera över...

... Och just nu undrar jag över hur det är möjligt att vara så svullen.
Trots att jag och kollegan duktigt la tillbaka blåbärspajen och endast köpte kaffe.

Vad var då syftet med att hoppa över godsaken?
Om magen ändå putar hej vilt.

Kan det kanske vara det breda skärpet?
Som klädsamt skapar getingmidja.
Men som även skapar kullen nedanför.
Inte alls lika klädsamt.

Så.
Dagens lektion.
Ha inte skärp i midjan om ni inte har någon midja.
Eller om skärpet skapar kullar.

Nu ska jag äta glass.

Josefsson i känsligt läge

Hur oberoende är SVT från socialdemokraterna?
Är det egentligen ens en fråga man behöver ställa?

Iaf, inte så himla överraskande:

Kvällens ”Uppdrag Granskning” om Göran Persson klipptes om in i det sista. Josefsson är jävligt trött och påstår tveksamt att han inte behövt backa på något som han egentligen hade velat haft med.

Ps. Uppdrag Granskning gör två specialprogram inför valet det första som riktar in sig på regeringen sänds i kväll i SVT 1 klockan 20.00. Granskningen av Alliansen kommer visas samma tid på onsdag.

Något att fundera på efter gårdagens duell...

Nästan två tredjedelar av frågorna i SVT:s partiledarutfrågning ställs från ett vänsterperspektiv. Det framkommer i ett nytt briefing paper, Granskning med skygglappar – om den dolda agendan i SVT:s valbevakning från Näringslivets Medieinstitut, NMI. Briefing paper-författarna Aaron Israelson och Fredrik R Krohnman har granskat alla de frågor som Marianne Rundström och Mats Knutson ställt i de sex första utfrågningarna.

Vad tycker ni?

Persson ljuger - och journalister tror honom

!!!

"Visste du alltså att Persson använde sig av felaktig statistik?
- Ja, det visste jag. Det var dock inte meningen med den korta artikeln att redogöra för den typen av fakta. Jag ville inte riskera att gå i polemik med statsministern."

Och det fortsätter:

"Vad tycker du om att Timbro gräver efter den här typen av fel?

- Timbro får göra precis vad de vill. Jag förstår dock inte vad granskningen går ut på. Det är helt omöjligt att hålla koll på alla siffror som kommer upp i en debatt."

Läs mer i dagens media.

Grym!

Fredrik är vår näste statsminister.
Punkt.
Hur grymt bra var han inte i går?
Han klarade av att beskriva en politik som kan rätta till de problem som människor känner igen.

Göran är trött.
Och så där äckligt arrogant som bara han kan vara.
Punkt.

Nä.
Det finns inga tveksamheter om Fredrik.
Det skulle i för sig kunna vara slipsen då...

What retro-beauty are you?

Jag?
Edie Sedgewick?

You're the dramaqueen no 1, without any doubt. Sadly you are also very selfdestructive. You have a weakness for alcohol and partying, and you love making jokes of everyone and everything. No arguing - you're probably having more fun then anyone. You are a fashionista, daring to waer everything and nothing. People love the legend about you... but they might not have a clue who YOU really are. Maybe you should think about it. Because I bet you don't want to end up like an example of a person with your personality - Edie Sedgwick.

Hon är i alla fall dödligt rockigt snygg.
Inget snack om saken.

Testa själv.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?"

Svetten rinner.
Koncentrationen tryter.
Det är fjärilar i magen mest hela tiden.
Och de lever om som bara f-n.
Uttalanden analyseras.
Inte bara en gång.
Utan om och om igen.
Vrider och vänder.

Och nej.
Jag lever inte mitt i en jobbig ny förälskelse.
Jag lever däremot mitt i en valrörelse.

Och det börjar ta på krafterna.
Att hela tiden vara stissig.
Och fundera.
Och vilja något så mycket.

Fjärilarna lever om som bara f-n.

Men fy sjutton vad det är kul.

Någon galakväll att ta med mig på?

Vill ha en kväll med riktig galaklädsel.
Och vill vara så svalt cool som Scarlett är.

Vuxna kvinnor kan bestämma själv!

Är rubriken provocerande och förvånande?

Hmmm...

Ibland förstår jag verkligen ingenting.

Vad gäller vårdnadsbidraget så vet jag inte vad jag skulle göra.
Jag har ju ingen bebbe att vara hemma med och ta ställning till.
Så därför ska jag inte ha synpunkter kring hur man väljer att göra.
För jag vet inte hur det känns.

Och det är just det.
Jag vet inte hur det känns.

Så.
Därför bör väl varje vuxen kvinna (och man!) få ta det beslutet själv?

Eller?

Ingen tvingar dig till att ta ut vårdnadsbidraget och stanna hemma.
Men du får möjligheten att göra det om du vill.

Men varför utgå från att det är en kvinnofälla?
Vuxna människor tar väl sina egna beslut?
Vill de inte vara hemma så är de inte det.
Utgå inte från att kvinnor inte vill tjäna pengar och kunna bestämma över sitt eget liv.

”Alla tjejer måste skaffa sig dra åt helvete-pengar och bli helt untouchable. Mamma kan inte backa med släp men hon är en jävel på att dra in snabba cash. Det är viktigt att visa döttrarna att mamma är gjord av dollar.”

De flesta kvinnor tänker nog som Skugge, men nu har de valet (och männen också) att stanna hemma. (Skugge skriver förresten bra om just detta).

Vad är det som är så farligt med att ha det valet?

Suck.

TV-soffan är skön ibland!

Bra dag i soffan framför nyheterna igår.

Väldigt bra till och med.

Vännerna Ben och Jerry, kärleken och jag zappade gång på gång in på nyheter om alliansens enighet kring familjepolitiken. Vi på högersidan visar än en gång upp regeringsduglighet till skillnad mot vänstersidan som uttryckligen motarbetar varandra gång på gång.

Knappade lite på dosan till nästa nyhetsuppläsning och där diskuterades den svidande och sanna kritiken mot AMS. (Det är sjukt att socialdemokraterna satsar så mycket mer på systemet i säg, än något annat).

Zappandet slutade sedan med att tittarna fick ta del av en statsminister som fortfarande har förtroende för Danielsson, trots att Danielsson avgår och fortfarande inte berättar vad han gjorde på annandagen. Danielsson sitter dessutom kvar, med lön och en framtida topptjänst.

Kan det bli mer uppenbart att Sverige går mot ett maktskifte?

Ps.
Det var dock sjukt jobbigt stundtals under tiden vi glimtade på Idol. Jag fick gömma mig bakom kudden halvt döende när tondöva killar och tjejer käftade emot juryn när de ej gick vidare.

Ps2.
Det var dessutom sjukt jobbigt att se Roomservice fixa om en lägenhet på Manhattan. Jag vill också ha! Mådde så illa att det nästan inte gick att äta glass samtidigt. Men bara nästan.

Tillägg och Ps3.
Såg nu att min snygga tv-kamrat bloggat så bra som bara han kan, om typ samma sak.

Hemligt hemligt...

... och man blir ju bara såååååå nyfiken.
Alla blir det.
Det går inte att sluta undra.
Vad gjorde Danielsson egentligen på annandagen?

Teorierna spinner i mitt huvud.
Och de är rätt uppenbara.

Men snälla, berätta innan jag dööör av nyfikenhet.

Dilsa är underbar på kulturen idag

"Kan ingen myndig person på Aftonbladet ta sitt ansvar och förklara för ledarskribenten att det är fullt okej att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Watch me, Helle. No hands!"

Kräks snart

New York begäret går ej över.
Det vänder sig magen.

Jag visste att jag borde lagt undan pengar till en flygbiljett.
Shoppade dock upp hela lönen redan den 26:e.

Måste komma på ngt smart.
Nu ska jag bara dit.

Så enkelt är det.

Snart...

... är det höst i New York.
Bara så att ni vet.

Och man längtar ju inte direkt mindre.

Irritation

Känsla med gnisslande tänder
Som en fågel med vassa klor

Ingenting fäster
En genomskinlig platsmöbel med halkiga ben

Tönteri förvirrande ofattbart

Fjärilar i magen
Hundra tusen minst

Är de svarta eller vita
Himlakropparna frågas tyst

Djupet ofrånkomligt blåsvart

Mjukt

Surrandet som en biflock
Tar sig genom magen och ner i fötterna

Men

Leendet värmer tarmkanalen
Natten slukar tillslut

Kompromisslösa sammets inlindande ord

Och känslan består

"Swedish Elections"

Läs vad Per Bylund skriver på Lew Rockwell!
Vi är så bara himla bra på demokrati vi svenskar.
Typ.

Sant & falskt om svensk tillväxt & arbetslöshet...

...läs mer här.

Näringsdepartementet stoltserar med Sveriges starka arbetsmarknad:

"SCB: s undersökning är ännu ett i raden av tecken på att det går väldigt bra för Sverige just nu och att det också innebär en kraftig förstärkning av arbetsmarknaden. Gång på gång hörs i den allmänna debatten att vi har en ekonomisk tillväxt men att det inte kommer några nya jobb. Det är helt fel. Och det visar inte minst SCB: s statistik idag, säger Hans Karlsson."

Det handlar ju än en gång om att för många befinner sig utanför arbetsmarknaden. Det är bara att hänvisa tillbaka till SCB:

”Om hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, uppvisar andelen sysselsatta i procent av befolkningen inte någon statistiskt säkerställd förändring jämfört med juni 2005.”

Jag är Toby...

... verkar det som.

"Ahh, the ever-cynical and sarcastic speechwriter. Gutsy and not afraid to speak up or clash with authority, his dry wit is amusing. But under it all he's just a big teddy bear... and the world's biggest Yankees fan. "

Vem är du?

Lite hjälp på vägen...

Det har blivit dags att komma ut.

www.komutnu.se

Trött...

...men glad.
Fantastiska människor man jobbar med.
Och den efterlängtade valkampanjen är nu startad.

Lyckat var det i helgen.
Och fina Fanny framförde vår vallåt.
Lyssna och tralla med.
Du hittar den här.

För himlen är ju blå.
Så enkelt är det.

Herregud...

... vad Liza är bra här.
Trots alla skräpiga böcker hon skrivit.

Måste bara säga det.

Kärlek

Ps. min bästa bästa vän Helen ska dessutom gifta sig.
Ringval har idag gjorts över en kaffe och fetaostsmörgås.
Kärlek är underbart.
Glädje för henne.

Och regnet kändes inte heller så grått.

Ollalaaaaa...

Jag behövde gårdagskvällen.
Så mycket dessutom.

Mer än så här behöver inte sägas.
Jag gick från att gråta till att skratta och dansa på fem minuter.
Världen är nu lite ljusare...
Trots regn.

Fast just nu knastrar det mysigt mot fönsterrutan.
Regn är inte så tokigt alla gånger.
Kakelugnen strålar av lågor.
Och tangentbordet känns inte tungt att jobbsnattra mot.
Trots söndag.

Tack Lasse.
Och kärlek till Hovet.

Och förresten, det här är kul

Han verkar ju inte förstå att det var just kapitalismen som gav honom kalsongerna med Che Guevara, på Dressman, sedan blev han sur för att de slutat sälja dem:

"Jävla kapitalism, tänkte jag när jag gick ut ur affären. Vi måste göra oss av med detta ofria diktatoriska system. I ett fritt socialistiskt land kan vi själva välja vilka revolutionära förgrundspersoner vi vill pryda våra kläder med. Vad sägs om tröjor, t-shirts, strumpor och kalsonger med Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Tse-tung, Ho Chi-Minh, Kim Il Sung, Che Guevara, Fidel Castro. Detta bara som exempel, eller om vi väljer att inte ha några alls, och detta då utan att någon kapitalist tjänar pengar på våra kamrater."

Och i och med att det är...

...så stressigt så hinner jag inte heller skaffa mig en döskallescarf.
Stort problem.

Har i alla fall döskalleörhängen.
Bästa, bästa presenten.
Underbart lycklig vart jag för dem.

Stressigt nu...

...så hinner ingenting känns det som.

Men vill ändå bara påpeka att jag fortfarande inte ser ut så här...

Fasen igen.
Mer än så blir det inte med bloggandet just nu.

Förresten, varför ser jag inte ut så här idag? Fasen och suck också.

När infördes egentligen de demokratiska fri- och rättigheterna på Kuba, i och med att Esbati anser att diktatorn inte avskaffade dem?

Ja, så blir den naturliga följdfrågan... För det är ju klart, det går ju inte att avskaffa något som inte ens existerat.

Men, som vanligt gömmer man sig bakom ursäkter och finputsade fasader.

Ursäkta Ali, men Sovjet ringde och vill ha tillbaka sina alibiformuleringar.

Fräscht.

"Problemen bottnar också i en antisemitism inom vänsterleden som fått ett uppsving de senaste åren..."

"Gränsen mot Hizbollahanförarna måste också skärpas. Vi pratar om en rörelse som vill utrota den Israeliska staten och alla judar i världen.Här har offentliga talespersoner i Sverige ett tungt ansvar. Men de tar inte det ansvaret.Toppdiplomaten Sverker Åström mer eller mindre jämför Israel med Nazityskland. Författaren Jan Myrdal sitter i intervju med Hizbollahs tidning och kallar dem modiga. Huvudtalare på antikrigsdemonstrationer bär Hizbollahtröjor."

Läs vad Slätt skriver i Expressen!

Blir bara så...

trött på sånt här.
Mycket finns att säga om konflikten.
Men just nu känns medias vinklingar hit och dit bara så, ja- tröttsamma.

"Resultatet blir visserligen att Libanon bombas tjugo år tillbaka i sin utveckling, vilket säkert gläder turistnäringen i Israel och israelerna får några år av respit, men Mellanösterns historia har lärt oss att ur nya ruiner kommer alltid nya grupper att bildas, grupper som ska hämnas det som har hänt, grupper med nya namn och säkert nya metoder och strategier."

Hallå?
Vad då gläder?
Samma gamla giriga judar, eller?
Fy sjutton Herman.

Och gäller det inte Mellanösten så gäller det Kuba.
Klarade inte ens av att ha nyheterna på igår när det diskuterades Castro och USA på SVT.

Så, så trött...

Hur kan hon tjäna så mycket pengar?

Pirellipralinen.
Satt och sjöng med igår framför TV: n när hon uppträdde på Skansen ( ja, jag erkänner att jag sjöng med. Högt dessutom. Väldigt inlevelselikt om jag får säga det själv. Och sorry darling- men du sjöng också med).

Inte bara det att hon har skitglammigt hår, hon har dessutom ett efternamn som låter som godiskarameller (eller en pinuppkalender, kan inte riktigt bestämma mig där). Skulle jag springa runt med det där håret skulle jag fastna i träd och lyktstolpar. Eller något.
Sjukt mycket hår helt enkelt.

Ja. Ja.

Och hon måste tjäna grymt med stålars.
Hur gör hon?
Lyxvilla, shoppar som ett freak och snygga bilar.
Och frisör som regelbundet lockar det där håret.

Kan hon egentligen dra in alla pengar på sina skivor? Känns ju inte så troligt. Och musikalen då? Ger den en sådan hög lön? (Detsamma gäller Pernilla W- hon shoppar ju också ihjäl sig och köper glammig villa ihop med sin polisstudent på sin musikallön.)

Hallå!
Hur gör ni för att bli rika?

Jag vill också nämligen...

Åh my god...

..jag hatar verkligen ormar.
Väldigt mycket.

Kör mig till närmsta psyke.
Eller nåt. Vad man nu gör.

Va fasen ska de slingra sig fram för???

Fan

Fan. Har lust att sparka in skallen på någon. Det riktigt värker i magen av lust att krossa, förstöra, höra hur något går sönder och känna slagkraften i att rejält använda kroppsstyrkan. Minnena gör för ont. Vill att de ska försvinna, upplösas och aldrig mer återvända. Fysisk smärta och ilska skulle vara så mycket lättare.

Hör hur hjärtat slår snabbare. Märker hur lungorna jobbar hårt och hur jag får svårare och svårare att andas. Fan. Två trappor kvar. Ilskan över att det inte finns hiss i huset stiger rakt upp i huvudet. Hatar gamla sekelskifteshus just nu. Funktion känns oerhört angeläget och prioriterat i denna sekund. Ser dörren. Känslan av att det är bråttom att komma hem för att kunna andas normalt igen försvinner. Andningen ökar. Plötsligt känns det istället mycket skrämmande att gå in. Letar efter nycklarna i väskan. Givetvis ligger de inte högst upp. Söker mig ner under lösa pappersbitar, reklampennor, tuggummin och mobilladdare. Konsumkassen släpps med en duns i stengolvet. Bärpåsens gröna färg skriker emot mig när den beblandas mot trapphusets gamla marmorgolv. Under en sekund sår hjärtat still och en minnesbild från bananerna på fruktavdelningen flimrar förbi på näthinnan. En turkos jacka skymtar förbi, nervösa ögonkast möter mina och en hand sträcker sig fram emot min kappficka. Jag skakar huvudet kraftigt. Försöker få hågkomsterna att försvinna genom att låta håret slå från öra till öra. Mumlar och gnolar högt för att slippa tänka. Fan. Fan. Dubbelfan. Det var ju så längesedan. Väldigt längesedan. Kan det vara möjligt? Som jag har tänkt på denna dag. Chansen att det skulle inträffa var ju ändå så liten. Nästintill obefintlig. Det ljusa håret och de gnistrande gröna ögonen. Så bekanta och så härligt underbara. Nej, jag får inte tänka på det. Borde inte. Vill inte. Vill.

Suckar och drar in ordentligt med luft. Tvingar ansiktsmusklerna att dra mungiporna uppåt, på något sätt står jag i trapphuset och övar mig på att le. Det var ett tag sedan sist dessa muskler användes. Väldigt längesedan till och med. Ser hur min hand söker sig mot dörrhandtaget, tittar ner och allt upplevs som om det går i slow motion. Konstigt att hjärnan sänder ut en signal om att dörren ska öppnas när hela mitt väsen egentligen vill något annat. Vill egentligen springa tillbaka. Skrika att jag egentligen inte samtyckte. Att jag inte hade något val. Men nervositeten och ångesten tar överhanden igen. Allt är annorlunda nu.

En sista inandning. Tänker på att le. Det får inte märkas. De får inte ana. Jag är inte beredd än på att konfronteras kring mina tidigare val. Harklar mig rejält och kliver in i hallen. Dörren slår igen bakom mig och jag möts av ljuset, de glada rösterna och den nylagade maten. Jag ruskar av mig regndropparna som ligger kvar på kappan, och med dem även oron. Det går förvånansvärt lätt. Bestämmer mig för att jag kan tillåta mig att slappna av. Koppla bort allt på riktigt. Självbevarelsedriften blir för stark. Förstår att ångesten annars kommer ta livet av mig. Hatet, sorgen och bitterheten kommer att segra. Magen drar ihop sig och undersöker om lugnet är verkligt. Den fejkade friden känns förvånansvärd befintlig. Kroppen blir mjuk och jag får svårt att stå på benen. Mörker kommer förbi mina ögon. I min ficka stryker fingrarna fortfarande sakta över lappen som lades i min kappficka. Den lapp som kommer att förändra allt.

I did not die

I Am Not Dead Do not stand at my grave and weep;I am not there. I do not sleep.I am a thousand winds that blow;I am diamond glints of snow;I am the sunlight on ripened grain;I am the gentle autumn's rain.When you awaken in the morning's hush;I am the swift uplifting rushof quiet birds encircled flight.I am the soft star that shines at night.Do not stand at my grave and cry;I am not there, I did not die.

Jag har ju bara varit på semester.

Uppåt 75 procent av kvinnorna under 50 år tycker att skägg är okej eller till och med sexigt

Skäggväxt är hett just nu.
Eller är det alltid hävdar jag.

Jag har det bra jag.
Med en skäggman hemma...

Sätt igång och odla och läs gärna mer i artikeln "Skägget - från kastmärke till privatsak":

"Om man ser på filmstjärnor och rockstjärnor ser man att skäggväxt, främst i form av hakskägg, mustascher och polisonger är tillbaka. Thåström, Brad Pitt, medlemmar i The Cardigans, Foo Fighters och långt många fler bär olika former av skäggväxt. Till och med psykologerna håller med, enligt en av deras senaste undersökningar om skäggväxtens attraktionsvärde bland kvinnor så har pendeln definitivt svängt igen. Uppåt 75 procent av kvinnorna under 50 år tycker att skägg är okej eller till och med sexigt."

Jag bloggar därför lever jag...

..ja, jag lever.
Men är så sömnig.
Och kroppen är som gummi efter gårdagens pina framför fotbollen.

Nu tycker till och med jag om Ljungberg.
Lite i alla fall.

"Almedalsveckan på Gotland är en orgie i sena kvällar och dansanta hormoner. Där kan telefoner ringa på de mest otillbörliga tider och platser..."

"...ska DN verkligen skicka kvinnor dit i sommar? "

Om någon av er är lika förvirrad i skallen över nyhetsvärdet kring en misslyckad raggning, läs då mer hos Calle Swanson, så slipper jag upprepa resonemanget i onödan. Det är ju trots allt gammalt stoff nu. Ann-Charlotte Marteus reder ut begreppen lika briljant som alltid, också värt att läsa om du fortfarande är lika förvirrad (citatet ovan från henne). Ett annat tips är Billy McCormac/NMI: Skruva (inte) den som DN.

Pirater i media

Oj vad trött jag är på att sätta på TV:n.
Det babblas fildelning till höger och vänster.
Och innan jag tröttar ut mig själv ska jag bara ta upp någon punkt.

Först, en viktig poäng i den här debatten är grundlagsfrågan. Inte alls så debatterad i media som man skulle kunna tro. En som har tagit upp just grundlagsfrågan är Peter J Olsson i Kvällsposten, värt att läsa. (Förresten, det är även intressant att Henrik Pontén går ut så tydligt med att vad de ville stoppa i första hand var sina åsiktsmotståndare...)

Och sist, jag måste erkänna. Förslaget att fildelningen ska bekostas av bredbandsköparna i stort är jag inte direkt någon fantast av. Jag har inte lust att bekosta andras köp. Läste någonstans en liknelse med att varje fordon skulle få en extra licenskostnad för att täcka alla kostnader för fortkörning i landet och sen samtidigt avkriminalisera fortkörning som sådan. Ett resonemang kring allmän licens på att begå brott för alla fordonsförare... Undrar om regeringen skulle stödja det förslaget?

"Jag är i Oslo med ditt ex men det är inget mellan oss...

...Vi bara lallar runt på Karl Johann och jag behövde komma loss
Här färgas molnen i en skymning ganska ståtligt över Grand
Och det ser lite ut som den där natten när ladan brann, Om du minns"

Har varit i Oslo.
Lallat runt på stan.
Minisemester med solsken i blick.
Och kärlek i handen.

Nakna män gör saker tillsammans...

Enligt värnpliktsrådet är det vanligt att värnpliktiga tar bilder av varandra utan kläder och med vapen.

Va? Varför har jag missat det?

Hjärnan börjar direkt producera bilder som flimrar fram över näthinnorna. Gladporr, män som gillar män. Män som gillar att se varandra utan kläder och med vapen i händerna. Långt borta från den grabbighet och machokultur som det diskuteras kring.

För är detta macho killar?Nej, mer happy happy porn liksom.

Jag menar, det är väl inget nytt fenomen. Porrfilmerna med GI-Joes, som väckte uppmärksamhet, är ju ett jättebra exempel. Kopplingen är glasklar.

Roligt att de vågar komma ut ur garderoberna inom det militära. Det är väl bara att lyfta på hatten för alla trevliga unga män som gillar att se andra män nakna. Uppmuntra dem, rekommendera dem och gratulera dem.

Eller?

Läs också vad PM skrivit om det.

Borås, borås...

Åh.
Vill bo i Borås.

Ja.
Jag är allvarlig.
Och detta är inte på grund av någon övertalningskampanj från stora kärleken.
Nej.
Detta är för att Nelly har utförsäljning på lördag i sina lokaler på Elindalsgatan.
Deras bikinis skulle sitta så fint på mig i sommar.
Får försöka nätshoppa istället.
Till mer än dubbelt så dyra priser.

Hmmm.
Det kanske blir en villa med pool i Brämhult i alla fall.

This is gonna be the best christmukka ever!

O la laaa.
Lillasyster har kommit hem från Asien.
Med nya avsnitt av OC i bagaget.

Ibland är de extra bra att ha till hands.
Småsystrarna alltså.

Eller.
Jo.
Så klart.

Och appråpå telefoner...

...så blir man inte annat än grymt förbannad över att det ska införas förbud mot mobiltelefoni på tunnelbanan.

Alla förbud kommer snart att göra oss så förslappade och oförmögna att ta eget ansvar att staten helt måste styra oss med inprogrammerade koder.

Men det är väl det som är tanken?
Så sossepamparna kan ha oss som marionettdockor.

Så.
Here we go again.
Den stora frågan lyder varför det anses vara mer störande men en person som pratar i telefon än en person som pratar med sitt sällskap på plats?

Kan någon hjälpa mig att klura ut det?
Pleeaaassseee...
För jag kan verkligen inte förstå det resonemanget.

Och en sak till.
Barn i sju års åldern är stökiga.
Och bökiga.
Och lortiga.
Och väsnas.

Mitt morgonhumör skulle må bra av lite förbud mot den störningen istället för mobiler.

Jag hånglade innan ni föddes

Pratade minnen igår på lunchen.
Om telefoner.

Den rosa munformade telefonprylen som glatt trängde sig in på första plats när den hyrda apparaten från televerket byttes ut.
Känslan av att pappa rusar in i det rosa flickrummet och utbrister:
”du ringer väl inte riks”?

Riks?
Ja.
Det är minnen det.

Och personsökare.
Som jag, by the way, aldrig ägde.

Känns som en annan tid.
Hur längesedan är det egentligen?

Och den stora frågan.
Hur gammal är jag egentligen?

Men.
Jag säger som silverfisken.
En del av er som läser här var knappt födda då.
Jag hånglade innan ni föddes.

Sweet.

Blev ni upprörda över Aftonbladets löp igår?

Ett barn exploaterades med foto sittandes med en nallebjörn i knäet mindre än 72 timmar efter att hon blivit våldtagen och hennes bästis blivit mördad.

Resumé skriver om det:

Varför publicerar ni bild och namn i Aftonbladet?- Flickan ville berätta hela historien för oss och publicera bilderna. Hennes familj stod bakom henne helhjärtat. Det var viktigt för henne att få berätta vad som verkligen hände den kvällen så att det inte skulle uppstå några spekulationer och rykten. Borde vi underkänna det beslutet?

Naturligtvis hade Anders Gerdin kunnat säga ”visst vill vi återge din historia, men vi publicerar inte bilder av brottsoffer som är barn”. Den linjen väljer också Expressen, som bestämmer sig för att varken publicera flickans ansikte eller namn i dagens tidning, och även Aftonbladets nätupplaga (vilkens redaktör uppenbarligen väljer en annan väg än pappersupplagan).

Flickan är bara 13 år, minderårig, och hon är ett brottsoffer som just varit med om ett övergrepp. Det var avgörande för oss när vi fattade beslutet, säger Anna-Clara Welander, redaktionschef på Expressen.

Min mammas händer…

Långa.
Mjuka.
Men ändå lite sträva.

Min mammas händer greppar genast efter mina.
Jag känner direkt att det är hon.
Värmen sprider sig i hela kroppen.

Trygghet.

Mina händer klämmer hårdare.
Behöver bekräfta att det verkligen är hon.
Mjuka.
Långa.
Sträva.
Jo, det är mamma.
Knölen vid ena fingret, de trasiga nagelbanden.
Allt är så bekant.

Oron släpper.
Klumpen i magen försvinner.
Skruvar på hennes ringar.
Skrapar min nagel mot stenen i ringen som sitter löst.
Hon klämmer min hand tillbaka.
Hårt.
Gör automatiskt mina andetag lugnare.

Långa.
Mjuka.
Men ändå lite sträva.
Kärlek.

Knyter ihop min hand som en boll.
Öppnar hennes näve och borrar in hela min hand i hennes värme.
Vill få det att kännas så mycket det bara går.
Vill känna mig liten.
Oskyldig och behövande.

Hon stryker över mina knogar.
Låter fingret löpa mellan min tumme och övriga fingrar.

Jag känner mig hemma.

Om vi ändå är inne på ngt sorts kärlekstema med debutanten Gunnar & att göra slututmaning, så borde även dessa vackert sorgsna rader få vara med:

“he waits for her to sympathize, but she won’t sympathize at all
she waits all night to feel his kiss, but always wakes alone
he waits to hear her say forget
but she just hangs her head in pain
and prays to hear him say, no more
’ I’ll never leave again”

-The Cure

Oj.
Har ju blivit bloggutmanad.

Utmaningen bygger på att man ska försöka återge 5 stycken anledningar till att göra slut med någon kopplat till det politiska temat.

Här kommer det:

Kommunisten:
”Men du vänsterprasslade också!

SSU: are:
"Jag är ihop med dig. Men när jag blev det och hur det gick till vet jag inte.”

Centerpartisten:
”Vadå relation byggd på lika vilkor?”

Feministen:
”Du är ett djur!”

Miljöpartisten:
”Jag har rätt till ett friår!”

Men...

...kaffet luktar ljuvligt från köket.
Promenad till jobbet genom humlegården.
Kärlek i handen och ljusgröna träd.

"Jag behöver dig mer än jag älskar dig
och jag älskar dig så himla mycket."

Meningen ovan får bära mig genom regnet.
Vackrare än vackrast.

Debutanten Gunnar Ardelius verkar mycket lovande.

Shit

Drömmer konstigheter om mobbing.
Elakheter.
Slag och sparkar.
Vrider och vänder mig hela natten.
Svettas.
Får sängkamraten att lova att han ska skjuta alla som är dumma.
Sover dåligt ändå.

Vaknar och det är tungt.
Jagbordegöradethärochdethärochsedaninteglömmadetdärandraochharjagverkligenalltklartinfördetdär...

Ja.
Och så var den här dagen igång.

Nämnde jag förresten att det nästan regnar?

Det är liksom inget alternativ...

...att sluta att ha fest.
Trots att halva ansiktet låg kvar på kudden i söndags när jag vaknade.
Efter någon timmes sömn.

Hade uppenbarligen haft så pass mycket hjärnceller i funktion att vi städat undan det värsta innan vi slocknade.
Minns också att vi lagade mat.
Och dansade lite tryckare.
I vår ensamhet när alla hade gått hem.
Det perfekta avslutet på ett skönt party.

Konstaterar dock att det helt plötsligt är väldigt svårt att sova dagen efter.
Trots det enorma behovet.

Men.
I och med alla fina vänner.
Så fortsätts det med att ha fest ändå.

Jag behöver bara en extreme makeover och en städerska på söndan.

Barn är lika med ansvar, eller?

Läst DN: s artikelserie i temat små trettonåringar söker bekräftelse genom att lägga ut nakenbilder på sig själva. Onda Internet är givetvis orsaken och staten, vårt pappaöverhuvud, är den enda som kan skydda oss.

Måste först dock slå fast.
Folk som chattar med små fjortisar är döäckliga.
Jag känner ingen respekt alls.
Förakt.
Looossers.
Helt enkelt.
Och tragiskt dessutom.

Och små trettonåringar som söker bekräftelse genom att lägga ut nakenbilder på sig själv är trist.
Dötrist. (Och det är en annan intressant debatt, som kräver ett helt eget inlägg).


Men.
Finns det inte en faktor som saknas i debatten?
Skaffa barn är lika med ansvar.
Det verkar som om det bör påpekas.
Om.
Och.
Om igen.

Vem är det som ska uppfostra barnen egentligen?
Engagemang och gränser är en enkel regel.
Allt är inte utvecklingens fel.
Eller samhället.

Man kanske inte ska ge sina barn fri tillgång till mobiler, nätet och kabeltv:n?
Det kan faktiskt vara en lösning att sätta gränser för barnen.

Och klarar man inte av att det är tufft med ansvar och uppfostran.
Så finns det söta hundar att köpa istället för att fortplanta sig.
Och preventivmedel.

Hmmppff

Enkel konstatering.
Det är inte sol på balkongen idag.

Mörker

Trodde inte det var sant imorse.
Så mörkt.
Igen.

Och benen kändes tunga.
Liksom livlösa.

Behöver nog shoppa lite...

Nåde om det inte är sol på balkongen i helgen.

Stor humor!

Chefen la upp en tidningsartiken om Nora där man i sommar inför "omvänd trängselskatt". Fem kronor till alla som kör in i staden...

"Kommunstyrelsen i Nora vill ge trängselbonus till sommarens turister".

Två personer som tycker att det är helt okej att låta sig företrädas av en man som kallar sig kommunist...

Måste bara citera Marie Söderqvist (i Expressen igår):

"Men Tora Breitholtz och Elin Johanson är tack och lov inte vilka unga kvinnor som helst. För jag är helt säker på att inga vanliga friska unga kvinnor skulle ställa sig på Drottninggatan i Stockholm och dela ut t-shirtar med det påtryckta meddelandet "Jag har också gjort abort". Nej, Breitholtz och Johanson sitter båda i förbundsstyrelsen för ung vänster. De är alltså två unga kommunister."

Ja, vad gjorde han nu igen?

Lämna dina egna tips på sparkadanielsson.nu