Pratade minnen igår på lunchen.
Om telefoner.
Den rosa munformade telefonprylen som glatt trängde sig in på första plats när den hyrda apparaten från televerket byttes ut.
Känslan av att pappa rusar in i det rosa flickrummet och utbrister:
”du ringer väl inte riks”?
Riks?
Ja.
Det är minnen det.
Och personsökare.
Som jag, by the way, aldrig ägde.
Känns som en annan tid.
Hur längesedan är det egentligen?
Och den stora frågan.
Hur gammal är jag egentligen?
Men.
Jag säger som silverfisken.
En del av er som läser här var knappt födda då.
Jag hånglade innan ni föddes.
Sweet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar