Läst DN: s artikelserie i temat små trettonåringar söker bekräftelse genom att lägga ut nakenbilder på sig själva. Onda Internet är givetvis orsaken och staten, vårt pappaöverhuvud, är den enda som kan skydda oss.
Måste först dock slå fast.
Folk som chattar med små fjortisar är döäckliga.
Jag känner ingen respekt alls.
Förakt.
Looossers.
Helt enkelt.
Och tragiskt dessutom.
Och små trettonåringar som söker bekräftelse genom att lägga ut nakenbilder på sig själv är trist.
Dötrist. (Och det är en annan intressant debatt, som kräver ett helt eget inlägg).
Men.
Finns det inte en faktor som saknas i debatten?
Skaffa barn är lika med ansvar.
Det verkar som om det bör påpekas.
Om.
Och.
Om igen.
Vem är det som ska uppfostra barnen egentligen?
Engagemang och gränser är en enkel regel.
Allt är inte utvecklingens fel.
Eller samhället.
Man kanske inte ska ge sina barn fri tillgång till mobiler, nätet och kabeltv:n?
Det kan faktiskt vara en lösning att sätta gränser för barnen.
Och klarar man inte av att det är tufft med ansvar och uppfostran.
Så finns det söta hundar att köpa istället för att fortplanta sig.
Och preventivmedel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar