"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?"

Svetten rinner.
Koncentrationen tryter.
Det är fjärilar i magen mest hela tiden.
Och de lever om som bara f-n.
Uttalanden analyseras.
Inte bara en gång.
Utan om och om igen.
Vrider och vänder.

Och nej.
Jag lever inte mitt i en jobbig ny förälskelse.
Jag lever däremot mitt i en valrörelse.

Och det börjar ta på krafterna.
Att hela tiden vara stissig.
Och fundera.
Och vilja något så mycket.

Fjärilarna lever om som bara f-n.

Men fy sjutton vad det är kul.