Någon galakväll att ta med mig på?

Vill ha en kväll med riktig galaklädsel.
Och vill vara så svalt cool som Scarlett är.

Vuxna kvinnor kan bestämma själv!

Är rubriken provocerande och förvånande?

Hmmm...

Ibland förstår jag verkligen ingenting.

Vad gäller vårdnadsbidraget så vet jag inte vad jag skulle göra.
Jag har ju ingen bebbe att vara hemma med och ta ställning till.
Så därför ska jag inte ha synpunkter kring hur man väljer att göra.
För jag vet inte hur det känns.

Och det är just det.
Jag vet inte hur det känns.

Så.
Därför bör väl varje vuxen kvinna (och man!) få ta det beslutet själv?

Eller?

Ingen tvingar dig till att ta ut vårdnadsbidraget och stanna hemma.
Men du får möjligheten att göra det om du vill.

Men varför utgå från att det är en kvinnofälla?
Vuxna människor tar väl sina egna beslut?
Vill de inte vara hemma så är de inte det.
Utgå inte från att kvinnor inte vill tjäna pengar och kunna bestämma över sitt eget liv.

”Alla tjejer måste skaffa sig dra åt helvete-pengar och bli helt untouchable. Mamma kan inte backa med släp men hon är en jävel på att dra in snabba cash. Det är viktigt att visa döttrarna att mamma är gjord av dollar.”

De flesta kvinnor tänker nog som Skugge, men nu har de valet (och männen också) att stanna hemma. (Skugge skriver förresten bra om just detta).

Vad är det som är så farligt med att ha det valet?

Suck.

TV-soffan är skön ibland!

Bra dag i soffan framför nyheterna igår.

Väldigt bra till och med.

Vännerna Ben och Jerry, kärleken och jag zappade gång på gång in på nyheter om alliansens enighet kring familjepolitiken. Vi på högersidan visar än en gång upp regeringsduglighet till skillnad mot vänstersidan som uttryckligen motarbetar varandra gång på gång.

Knappade lite på dosan till nästa nyhetsuppläsning och där diskuterades den svidande och sanna kritiken mot AMS. (Det är sjukt att socialdemokraterna satsar så mycket mer på systemet i säg, än något annat).

Zappandet slutade sedan med att tittarna fick ta del av en statsminister som fortfarande har förtroende för Danielsson, trots att Danielsson avgår och fortfarande inte berättar vad han gjorde på annandagen. Danielsson sitter dessutom kvar, med lön och en framtida topptjänst.

Kan det bli mer uppenbart att Sverige går mot ett maktskifte?

Ps.
Det var dock sjukt jobbigt stundtals under tiden vi glimtade på Idol. Jag fick gömma mig bakom kudden halvt döende när tondöva killar och tjejer käftade emot juryn när de ej gick vidare.

Ps2.
Det var dessutom sjukt jobbigt att se Roomservice fixa om en lägenhet på Manhattan. Jag vill också ha! Mådde så illa att det nästan inte gick att äta glass samtidigt. Men bara nästan.

Tillägg och Ps3.
Såg nu att min snygga tv-kamrat bloggat så bra som bara han kan, om typ samma sak.

Hemligt hemligt...

... och man blir ju bara såååååå nyfiken.
Alla blir det.
Det går inte att sluta undra.
Vad gjorde Danielsson egentligen på annandagen?

Teorierna spinner i mitt huvud.
Och de är rätt uppenbara.

Men snälla, berätta innan jag dööör av nyfikenhet.

Dilsa är underbar på kulturen idag

"Kan ingen myndig person på Aftonbladet ta sitt ansvar och förklara för ledarskribenten att det är fullt okej att hålla fler tankar i huvudet samtidigt. Watch me, Helle. No hands!"

Kräks snart

New York begäret går ej över.
Det vänder sig magen.

Jag visste att jag borde lagt undan pengar till en flygbiljett.
Shoppade dock upp hela lönen redan den 26:e.

Måste komma på ngt smart.
Nu ska jag bara dit.

Så enkelt är det.

Snart...

... är det höst i New York.
Bara så att ni vet.

Och man längtar ju inte direkt mindre.

Irritation

Känsla med gnisslande tänder
Som en fågel med vassa klor

Ingenting fäster
En genomskinlig platsmöbel med halkiga ben

Tönteri förvirrande ofattbart

Fjärilar i magen
Hundra tusen minst

Är de svarta eller vita
Himlakropparna frågas tyst

Djupet ofrånkomligt blåsvart

Mjukt

Surrandet som en biflock
Tar sig genom magen och ner i fötterna

Men

Leendet värmer tarmkanalen
Natten slukar tillslut

Kompromisslösa sammets inlindande ord

Och känslan består

"Swedish Elections"

Läs vad Per Bylund skriver på Lew Rockwell!
Vi är så bara himla bra på demokrati vi svenskar.
Typ.

Sant & falskt om svensk tillväxt & arbetslöshet...

...läs mer här.

Näringsdepartementet stoltserar med Sveriges starka arbetsmarknad:

"SCB: s undersökning är ännu ett i raden av tecken på att det går väldigt bra för Sverige just nu och att det också innebär en kraftig förstärkning av arbetsmarknaden. Gång på gång hörs i den allmänna debatten att vi har en ekonomisk tillväxt men att det inte kommer några nya jobb. Det är helt fel. Och det visar inte minst SCB: s statistik idag, säger Hans Karlsson."

Det handlar ju än en gång om att för många befinner sig utanför arbetsmarknaden. Det är bara att hänvisa tillbaka till SCB:

”Om hänsyn tas till befolkningsutvecklingen, uppvisar andelen sysselsatta i procent av befolkningen inte någon statistiskt säkerställd förändring jämfört med juni 2005.”

Jag är Toby...

... verkar det som.

"Ahh, the ever-cynical and sarcastic speechwriter. Gutsy and not afraid to speak up or clash with authority, his dry wit is amusing. But under it all he's just a big teddy bear... and the world's biggest Yankees fan. "

Vem är du?

Lite hjälp på vägen...

Det har blivit dags att komma ut.

www.komutnu.se

Trött...

...men glad.
Fantastiska människor man jobbar med.
Och den efterlängtade valkampanjen är nu startad.

Lyckat var det i helgen.
Och fina Fanny framförde vår vallåt.
Lyssna och tralla med.
Du hittar den här.

För himlen är ju blå.
Så enkelt är det.

Herregud...

... vad Liza är bra här.
Trots alla skräpiga böcker hon skrivit.

Måste bara säga det.

Kärlek

Ps. min bästa bästa vän Helen ska dessutom gifta sig.
Ringval har idag gjorts över en kaffe och fetaostsmörgås.
Kärlek är underbart.
Glädje för henne.

Och regnet kändes inte heller så grått.

Ollalaaaaa...

Jag behövde gårdagskvällen.
Så mycket dessutom.

Mer än så här behöver inte sägas.
Jag gick från att gråta till att skratta och dansa på fem minuter.
Världen är nu lite ljusare...
Trots regn.

Fast just nu knastrar det mysigt mot fönsterrutan.
Regn är inte så tokigt alla gånger.
Kakelugnen strålar av lågor.
Och tangentbordet känns inte tungt att jobbsnattra mot.
Trots söndag.

Tack Lasse.
Och kärlek till Hovet.

Och förresten, det här är kul

Han verkar ju inte förstå att det var just kapitalismen som gav honom kalsongerna med Che Guevara, på Dressman, sedan blev han sur för att de slutat sälja dem:

"Jävla kapitalism, tänkte jag när jag gick ut ur affären. Vi måste göra oss av med detta ofria diktatoriska system. I ett fritt socialistiskt land kan vi själva välja vilka revolutionära förgrundspersoner vi vill pryda våra kläder med. Vad sägs om tröjor, t-shirts, strumpor och kalsonger med Marx, Engels, Lenin, Stalin, Mao Tse-tung, Ho Chi-Minh, Kim Il Sung, Che Guevara, Fidel Castro. Detta bara som exempel, eller om vi väljer att inte ha några alls, och detta då utan att någon kapitalist tjänar pengar på våra kamrater."

Och i och med att det är...

...så stressigt så hinner jag inte heller skaffa mig en döskallescarf.
Stort problem.

Har i alla fall döskalleörhängen.
Bästa, bästa presenten.
Underbart lycklig vart jag för dem.

Stressigt nu...

...så hinner ingenting känns det som.

Men vill ändå bara påpeka att jag fortfarande inte ser ut så här...

Fasen igen.
Mer än så blir det inte med bloggandet just nu.

Förresten, varför ser jag inte ut så här idag? Fasen och suck också.

När infördes egentligen de demokratiska fri- och rättigheterna på Kuba, i och med att Esbati anser att diktatorn inte avskaffade dem?

Ja, så blir den naturliga följdfrågan... För det är ju klart, det går ju inte att avskaffa något som inte ens existerat.

Men, som vanligt gömmer man sig bakom ursäkter och finputsade fasader.

Ursäkta Ali, men Sovjet ringde och vill ha tillbaka sina alibiformuleringar.

Fräscht.

"Problemen bottnar också i en antisemitism inom vänsterleden som fått ett uppsving de senaste åren..."

"Gränsen mot Hizbollahanförarna måste också skärpas. Vi pratar om en rörelse som vill utrota den Israeliska staten och alla judar i världen.Här har offentliga talespersoner i Sverige ett tungt ansvar. Men de tar inte det ansvaret.Toppdiplomaten Sverker Åström mer eller mindre jämför Israel med Nazityskland. Författaren Jan Myrdal sitter i intervju med Hizbollahs tidning och kallar dem modiga. Huvudtalare på antikrigsdemonstrationer bär Hizbollahtröjor."

Läs vad Slätt skriver i Expressen!

Blir bara så...

trött på sånt här.
Mycket finns att säga om konflikten.
Men just nu känns medias vinklingar hit och dit bara så, ja- tröttsamma.

"Resultatet blir visserligen att Libanon bombas tjugo år tillbaka i sin utveckling, vilket säkert gläder turistnäringen i Israel och israelerna får några år av respit, men Mellanösterns historia har lärt oss att ur nya ruiner kommer alltid nya grupper att bildas, grupper som ska hämnas det som har hänt, grupper med nya namn och säkert nya metoder och strategier."

Hallå?
Vad då gläder?
Samma gamla giriga judar, eller?
Fy sjutton Herman.

Och gäller det inte Mellanösten så gäller det Kuba.
Klarade inte ens av att ha nyheterna på igår när det diskuterades Castro och USA på SVT.

Så, så trött...

Hur kan hon tjäna så mycket pengar?

Pirellipralinen.
Satt och sjöng med igår framför TV: n när hon uppträdde på Skansen ( ja, jag erkänner att jag sjöng med. Högt dessutom. Väldigt inlevelselikt om jag får säga det själv. Och sorry darling- men du sjöng också med).

Inte bara det att hon har skitglammigt hår, hon har dessutom ett efternamn som låter som godiskarameller (eller en pinuppkalender, kan inte riktigt bestämma mig där). Skulle jag springa runt med det där håret skulle jag fastna i träd och lyktstolpar. Eller något.
Sjukt mycket hår helt enkelt.

Ja. Ja.

Och hon måste tjäna grymt med stålars.
Hur gör hon?
Lyxvilla, shoppar som ett freak och snygga bilar.
Och frisör som regelbundet lockar det där håret.

Kan hon egentligen dra in alla pengar på sina skivor? Känns ju inte så troligt. Och musikalen då? Ger den en sådan hög lön? (Detsamma gäller Pernilla W- hon shoppar ju också ihjäl sig och köper glammig villa ihop med sin polisstudent på sin musikallön.)

Hallå!
Hur gör ni för att bli rika?

Jag vill också nämligen...

Åh my god...

..jag hatar verkligen ormar.
Väldigt mycket.

Kör mig till närmsta psyke.
Eller nåt. Vad man nu gör.

Va fasen ska de slingra sig fram för???

Fan

Fan. Har lust att sparka in skallen på någon. Det riktigt värker i magen av lust att krossa, förstöra, höra hur något går sönder och känna slagkraften i att rejält använda kroppsstyrkan. Minnena gör för ont. Vill att de ska försvinna, upplösas och aldrig mer återvända. Fysisk smärta och ilska skulle vara så mycket lättare.

Hör hur hjärtat slår snabbare. Märker hur lungorna jobbar hårt och hur jag får svårare och svårare att andas. Fan. Två trappor kvar. Ilskan över att det inte finns hiss i huset stiger rakt upp i huvudet. Hatar gamla sekelskifteshus just nu. Funktion känns oerhört angeläget och prioriterat i denna sekund. Ser dörren. Känslan av att det är bråttom att komma hem för att kunna andas normalt igen försvinner. Andningen ökar. Plötsligt känns det istället mycket skrämmande att gå in. Letar efter nycklarna i väskan. Givetvis ligger de inte högst upp. Söker mig ner under lösa pappersbitar, reklampennor, tuggummin och mobilladdare. Konsumkassen släpps med en duns i stengolvet. Bärpåsens gröna färg skriker emot mig när den beblandas mot trapphusets gamla marmorgolv. Under en sekund sår hjärtat still och en minnesbild från bananerna på fruktavdelningen flimrar förbi på näthinnan. En turkos jacka skymtar förbi, nervösa ögonkast möter mina och en hand sträcker sig fram emot min kappficka. Jag skakar huvudet kraftigt. Försöker få hågkomsterna att försvinna genom att låta håret slå från öra till öra. Mumlar och gnolar högt för att slippa tänka. Fan. Fan. Dubbelfan. Det var ju så längesedan. Väldigt längesedan. Kan det vara möjligt? Som jag har tänkt på denna dag. Chansen att det skulle inträffa var ju ändå så liten. Nästintill obefintlig. Det ljusa håret och de gnistrande gröna ögonen. Så bekanta och så härligt underbara. Nej, jag får inte tänka på det. Borde inte. Vill inte. Vill.

Suckar och drar in ordentligt med luft. Tvingar ansiktsmusklerna att dra mungiporna uppåt, på något sätt står jag i trapphuset och övar mig på att le. Det var ett tag sedan sist dessa muskler användes. Väldigt längesedan till och med. Ser hur min hand söker sig mot dörrhandtaget, tittar ner och allt upplevs som om det går i slow motion. Konstigt att hjärnan sänder ut en signal om att dörren ska öppnas när hela mitt väsen egentligen vill något annat. Vill egentligen springa tillbaka. Skrika att jag egentligen inte samtyckte. Att jag inte hade något val. Men nervositeten och ångesten tar överhanden igen. Allt är annorlunda nu.

En sista inandning. Tänker på att le. Det får inte märkas. De får inte ana. Jag är inte beredd än på att konfronteras kring mina tidigare val. Harklar mig rejält och kliver in i hallen. Dörren slår igen bakom mig och jag möts av ljuset, de glada rösterna och den nylagade maten. Jag ruskar av mig regndropparna som ligger kvar på kappan, och med dem även oron. Det går förvånansvärt lätt. Bestämmer mig för att jag kan tillåta mig att slappna av. Koppla bort allt på riktigt. Självbevarelsedriften blir för stark. Förstår att ångesten annars kommer ta livet av mig. Hatet, sorgen och bitterheten kommer att segra. Magen drar ihop sig och undersöker om lugnet är verkligt. Den fejkade friden känns förvånansvärd befintlig. Kroppen blir mjuk och jag får svårt att stå på benen. Mörker kommer förbi mina ögon. I min ficka stryker fingrarna fortfarande sakta över lappen som lades i min kappficka. Den lapp som kommer att förändra allt.

I did not die

I Am Not Dead Do not stand at my grave and weep;I am not there. I do not sleep.I am a thousand winds that blow;I am diamond glints of snow;I am the sunlight on ripened grain;I am the gentle autumn's rain.When you awaken in the morning's hush;I am the swift uplifting rushof quiet birds encircled flight.I am the soft star that shines at night.Do not stand at my grave and cry;I am not there, I did not die.

Jag har ju bara varit på semester.