Det är liksom inget alternativ...

...att sluta att ha fest.
Trots att halva ansiktet låg kvar på kudden i söndags när jag vaknade.
Efter någon timmes sömn.

Hade uppenbarligen haft så pass mycket hjärnceller i funktion att vi städat undan det värsta innan vi slocknade.
Minns också att vi lagade mat.
Och dansade lite tryckare.
I vår ensamhet när alla hade gått hem.
Det perfekta avslutet på ett skönt party.

Konstaterar dock att det helt plötsligt är väldigt svårt att sova dagen efter.
Trots det enorma behovet.

Men.
I och med alla fina vänner.
Så fortsätts det med att ha fest ändå.

Jag behöver bara en extreme makeover och en städerska på söndan.