Fasen.
Var sjukt sugen på indiskt till lunch.
Tjurade till och med lite med kollegorna bara för att få dem att köpa upp mat.
Lovade kärleken att köpa till honom med.
Dock var orosmolnen i magen stora.
Jag skulle nog bli besviken.
Grymt besviken.
Det finns ju bara en indier i mitt liv.
Frejgatans indier. Och bara en maträtt.
Basanti.
Jag är inte ett dugg kinkig.
Inte alls.
Men ändå.
Kommer tillbaka till jobbet med maten.
Orkade inte med medelålders lunchfirande på plats.
Stoj och stim är inte min grej idag.
Kryper i kroppen bara jag tänker på det.
Kliar i tårna.
Underarmarnas hårstrån reser sig och blir dessutom sträva.
Näpp.
Orkar inte.
Och vad händer?
De har glömt att lägga med riset.
Nej!
Skriker nästan.
Eller. Jag skriker. I alla fall inombords.
Och jag skriker högt.
Smäller till och med till med ett "nu är jag riktigt arg" i telefon när jag ringer och beklagar mig.
Bara en sån sak. Då är jag arg.
Jag är annars rätt mesig.
Visste det.
Ska aldrig vara indierotrogen igen.
Ska bara äta från Frejgatan.
Dessutom var maten äcklig.
Är fortfarande hungrig.
Kan det inte bara vara helg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar